
onsdag 7 mars 2007
Saknad
Eftersom vi aldrig upplevt något annat än livet, vad vi vet iallafall, är döden otroligt svårt att föreställa sig. Det är svårt att acceptera döden, förstå att det är möjligt att någon som varit så full av liv och glädje, och som funnits där jämt, är borta för alltid. Att en kropp finns, men inget i den. Samma kropp, samma händer, samma armar som kramat...är nu livlösa. Det tar tid att komma över ett helt liv, att glömma, och acceptera att man nu inte längre har tillgång till en vän, en kärlek, en mormor! Ett år idag.

Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar