Alltså jag vaknar på morgonen och halv vägrar att gå upp...jag ligger kvar i sängen tills jag inte har en minut kvar att förlora. Jag käkar frukost och tänker, "nu äter jag flingor med yoghurt så att jag inte behöver äta på en stund.." Jag står och väntar på bussen och tänker på hur jobbigt det är att jag måste jobba hela dagen när alla mina vänner är lediga idag och att jag inte ska äta choklad idag. Sen hittar jag en choklad bit i min väska och äter genast upp den och tänker "ååååh tyyypppiskt". Jag åker buss i en kvart, går i fem minuter och traskar sen in på kontoret. Tar med mig en flaska vatten till skrivbordet. Tadaa, I have made it. Det enda jag kan tänka på är choklad. Det går ungefär en halvtimme och sen står jag inte ut längre. Jag travar bort mot hissen med min medelålders myglar vän i hälarna och står och hoppar lite nervöst hela vägen ner till lower ground. Jag kastar mig på en yorkie bar och kniper hårt om den medans jag betalar...50 p. Och undrar hela tiden varför jag gör detta.
Vad händer liksom? Varför kan man inte bara säga till sin kropp, "nej nej, inte idag kära du, kanske imorgon". Men jag tror att jag äter utav boredom...chokladen tar över tankarna totalt för att jag låter den göra det. Tur att jag slutar imorgon så jag kan ordna ett jobb som är roligt... uugh.
Jag klickar på "publish" och äter min sista choklad bit..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar